Ny händelse
Hej team. Jag har tyvär blivit så världsvan och en social expert så jag hamnar inte längre i lika många utvecklingsstörda situationer men jag har väl lite småplock att bjuda på tills vidare.
1. När jag satt i väntrummet på vårdcentralen kom en läkare/sjuksyster/whatever och sa ett frågande "Per..?". "Ja det är jag" sa jag varpå jag kliver upp, tar på mig jackan och skakar hennes hand och säger rutinmässigt "Per" för att presentera mig. Hon blev tyst i två sekunder och jag såg exakt vad hon tänkte. Hon sa sen bara "eh, hej". Halvsvettigt.
2. På skolan läser jag fysik vilket i början var supersvårt för mig. Läraren har en vana att alltid från om alla hänger med på vad han menar när han har föreläsningar. Jag fattar aldrig nått men säger heller inte till utan tänker att jag kan ta reda på det själv senare. Vid den här incidenten visade han en graf som såg ut såhär:
Han frågade sen "fattar alla varför det i boken står att linjen börjar på 7?
Det var då jag för första gången sa nått över huvud taget sa nått på lektionen när jag tydligt berättade att jag inte förstod. Jag hade helt enkelt sett fel men sa inget. Han tog ett par minuter på sig att förklara att mellan siffrorna 6 och 8 finns en osynlig sjua. Dåligt första intryck!
3. Jag parkerade utanför komvux en morgon när jag var sådär supertrött. Samtidigt som jag parkerar börjar bilen bredvid min tjuta. Jag är för trött för att förstå nått utan kliver bara ur bilen och tittar lite förvirrat på bilen vars alarm har gått. En kvinna går förbi och får ögonkontakt med mig. Jag ler lite efterblivet och hon säger "oj oj" som att jag kört på den andra bilen. Jag tittar lite till och sen hasar jag mig iväg på skolan och hoppas att ingen annan sett det hela och trott mig försöka smita från en miniolycka.
Lyckligtvis var jag så trött att jag inte fattade nått så jag började inte svettas förrns senare när jag vaknat till lite och funderade över situationen.
4. Idag på fysiklektionen var jag trött och dagdrömde om hur jag skulle funkat som lärare. Sen ser jag läraren (som har genomgågn på tavlan) säga "tar du anteckningar?" och tittar åt mitt håll. Jag har dimma i huvvet och fattar inte vad som händer och fattar heller inte att han pratar med mig. Jag stirrar honom i ögonen i 5-10 sekunder (true story) utan att svara innan han upprepar frågan och jag mumlar nått korkat och börjar skriva anteckningarna.
--
Ska försöka hantera världen ännu sämre framöver så jag får mer att skriva om.
Ps. Jag äter i princip bara chips och godis numera. Det funkar bra och man får många finnar
Kommentarer
Postat av: Anonym
kul
Trackback
