Per - Klippet
Vintern var på väg in. Frosten låg som ett täcke över biltaken. Inte en fågel hördes och Pers bil var svårstartad om morgnarna. Per vred om nyckeln som han gjort så många gånger förr och bilen muttrade till. Han försökte igen men bilen ville inte. På tredje försöket startade 'faanskapet' som bilen kommit att kallats. Frusen, nyvaken och hungrig började Per resan till skolan. Han visste inte vad han skulle göra på skolan idag och han visste inte heller varför han skulle dit men trots det hade han stigit upp efter för få timmars sömn. Per hade på sig sin jacka som var aningen för tunn för att få kallas vinterjacka och sin utslitna mössa. Han kände att han såg rätt ovårdad ut och han gillade det.
Väl i skolan satte han sig i vanlig ordning vid ett bord längst en vägg, inne mot ett hörn. Så långt bort från mitten av rummet som möjligt. Klassrummet var stort men det var inte nog elever där för att fylla en tredjedel av stolarna. Han gillade att vara på skolan tidigt. Inte för att han gillade skolan utan för att han gillade känslan av att vara trasig. Nyvaken, frusen och hungrig. Han tog av sig jackan men mössan lämnade han på. Istället för att börja jobba med något skolrelaterat slog han upp sitt anteckningsblock och började teckna. Han var inte dålig, men han var långt ifrån bra på det. Det var mest något han gjorde av vana. Något han gjort sedan han började i skolan vid sex års ålder.
Som han räknat med upptäckte hans handledare att han såg sysslolös ut så hon fick helt enkelt sätta honom i arbete. "Perfekt" tänkte Per och kände sig nöjd över att hans plan fungerat. Han gjorde oftast såhär. Han tyckte att det var bättre om han slapp gå till lärarinnan och fråga vad han skulle göra denna vecka utan istället fick han henne att komma till honom. De två började gå igenom Pers inlämningsuppgifter. Det var egentligen Pers favoritmoment i skolan. Att få beröm. Problemet var att i samma takt som han fick beröm så började han bli mindre och mindre seriös i skolan. Hans uppgifter blev alla skrivna mer skämtsamma och det hade börjat på gränsen till för mycket. Per visste om det här och var en aning nervös inför vad handledaren skulle säga om en uppgift han visste han kanske gått för långt med. Inga större problem men han kom till insikt att det var dags att gå tillbaka till att vara seriös.
Ett tag senare blev han inkallad till ett annat rum med två andra elever. De skulle diskutera en novell de läst tidigare under lektionen. Förutom Per var där en tjej med ett vänligt useende och en kille Per sett i sina klasser minst ett femtiotal gånger utan att göra honom säga ett ord, och lärarinnan såklart. Per visste om att lärarinnan tyckte att Per hade bra tankar, argument och åsikter och efter ett relativt stort antal muntliga diskussionsgrupper så hade han tagit för vana att ge mer utrymme till de andra eleverna så även de kunde visa sitt värde. Detta kunde vara väldigt jobbigt tyckte Per då han hela tiden var tvungen att bita sig i tungan och inte rätta dem när de hade fel. Killen sa 3-4 saker under de 30 minuter de satt där medan tjejen pratade väldigt snabbt och mycket med efter ett tag insåg Per att det var mest luft som kom ur hennes mun. Det var en sådan där som pratade bara för att ha någonting att säga. För att visa att hon minsann var engagerad och ville visa framfötterna. Per fick till slut hjälpa den här tjejen att förstå vissa saker men medan han gjorde det insåg han också att han pratade med henne på bebis-språk.
Efter skolan ringde Per sin vän David. David var en man med ett vilt utseende. Han hade ett ovårdat skägg och en minst lika ovårdad mustasch. Byxorna satt var långt ner och det var fläckar på hans t-shirt. Han var sådär avslappnad med sig själv som bara någon med ett ovårdat skägg kan vara. Per gillade David, mest för hans humor. Per ansåg att David var den roligaste personen han kände förutom Per själv då. Men när Per tänkte på det här insåg han att roliga människor brukar inte skratta åt sig själva så tanken på att han kanske var tråkig dök upp i hans huvud.
Det gick ganska många signaler innan David väl svarade i telefonen. Han mumlade något och Per insåg direkt att han väckt David. Efter bara några få sekunder bröts samtalet och Per funderade på om han förargat David med sin väckning. "Förmodligen inte" sa han för sig själv. Han ringde igen och den här gången svarade David snabbare. Samma nyvakna "Heeuuej..." fick han den här gången också. 20 sekunder senare och lunchdejten var ett faktum.
Efter att Per plockat upp den nyvakna David satte de fart mot Sibylla. David hade tjatat i någon vecka på Per om att han hade 2 för 1-kuponger på Sibylla och äntligen var det dags att få utnyttja dem. Väl framme stegade de in i den lilla restaurangen. Som vanligt var den här sortens restaurang belyst med jobbigt ljus. Det var udda färger som dekorerade rummet. Något orange glas här och någon upplyst skylt där. Ett ställe där man inte vill stanna för länge. Säkerligen en utstuderad design för att få gästerna att lämna borde snabbare. Efter att ha ätit upp maten skjutsade Per hem David igen. David skulle visst sova vidare.
Det var inte förrän han var hemma som Per insåg vad han hade glömt den här morgonen; Att klippa naglarna.
Väl i skolan satte han sig i vanlig ordning vid ett bord längst en vägg, inne mot ett hörn. Så långt bort från mitten av rummet som möjligt. Klassrummet var stort men det var inte nog elever där för att fylla en tredjedel av stolarna. Han gillade att vara på skolan tidigt. Inte för att han gillade skolan utan för att han gillade känslan av att vara trasig. Nyvaken, frusen och hungrig. Han tog av sig jackan men mössan lämnade han på. Istället för att börja jobba med något skolrelaterat slog han upp sitt anteckningsblock och började teckna. Han var inte dålig, men han var långt ifrån bra på det. Det var mest något han gjorde av vana. Något han gjort sedan han började i skolan vid sex års ålder.
Som han räknat med upptäckte hans handledare att han såg sysslolös ut så hon fick helt enkelt sätta honom i arbete. "Perfekt" tänkte Per och kände sig nöjd över att hans plan fungerat. Han gjorde oftast såhär. Han tyckte att det var bättre om han slapp gå till lärarinnan och fråga vad han skulle göra denna vecka utan istället fick han henne att komma till honom. De två började gå igenom Pers inlämningsuppgifter. Det var egentligen Pers favoritmoment i skolan. Att få beröm. Problemet var att i samma takt som han fick beröm så började han bli mindre och mindre seriös i skolan. Hans uppgifter blev alla skrivna mer skämtsamma och det hade börjat på gränsen till för mycket. Per visste om det här och var en aning nervös inför vad handledaren skulle säga om en uppgift han visste han kanske gått för långt med. Inga större problem men han kom till insikt att det var dags att gå tillbaka till att vara seriös.
Ett tag senare blev han inkallad till ett annat rum med två andra elever. De skulle diskutera en novell de läst tidigare under lektionen. Förutom Per var där en tjej med ett vänligt useende och en kille Per sett i sina klasser minst ett femtiotal gånger utan att göra honom säga ett ord, och lärarinnan såklart. Per visste om att lärarinnan tyckte att Per hade bra tankar, argument och åsikter och efter ett relativt stort antal muntliga diskussionsgrupper så hade han tagit för vana att ge mer utrymme till de andra eleverna så även de kunde visa sitt värde. Detta kunde vara väldigt jobbigt tyckte Per då han hela tiden var tvungen att bita sig i tungan och inte rätta dem när de hade fel. Killen sa 3-4 saker under de 30 minuter de satt där medan tjejen pratade väldigt snabbt och mycket med efter ett tag insåg Per att det var mest luft som kom ur hennes mun. Det var en sådan där som pratade bara för att ha någonting att säga. För att visa att hon minsann var engagerad och ville visa framfötterna. Per fick till slut hjälpa den här tjejen att förstå vissa saker men medan han gjorde det insåg han också att han pratade med henne på bebis-språk.
Efter skolan ringde Per sin vän David. David var en man med ett vilt utseende. Han hade ett ovårdat skägg och en minst lika ovårdad mustasch. Byxorna satt var långt ner och det var fläckar på hans t-shirt. Han var sådär avslappnad med sig själv som bara någon med ett ovårdat skägg kan vara. Per gillade David, mest för hans humor. Per ansåg att David var den roligaste personen han kände förutom Per själv då. Men när Per tänkte på det här insåg han att roliga människor brukar inte skratta åt sig själva så tanken på att han kanske var tråkig dök upp i hans huvud.
Det gick ganska många signaler innan David väl svarade i telefonen. Han mumlade något och Per insåg direkt att han väckt David. Efter bara några få sekunder bröts samtalet och Per funderade på om han förargat David med sin väckning. "Förmodligen inte" sa han för sig själv. Han ringde igen och den här gången svarade David snabbare. Samma nyvakna "Heeuuej..." fick han den här gången också. 20 sekunder senare och lunchdejten var ett faktum.
Efter att Per plockat upp den nyvakna David satte de fart mot Sibylla. David hade tjatat i någon vecka på Per om att han hade 2 för 1-kuponger på Sibylla och äntligen var det dags att få utnyttja dem. Väl framme stegade de in i den lilla restaurangen. Som vanligt var den här sortens restaurang belyst med jobbigt ljus. Det var udda färger som dekorerade rummet. Något orange glas här och någon upplyst skylt där. Ett ställe där man inte vill stanna för länge. Säkerligen en utstuderad design för att få gästerna att lämna borde snabbare. Efter att ha ätit upp maten skjutsade Per hem David igen. David skulle visst sova vidare.
Det var inte förrän han var hemma som Per insåg vad han hade glömt den här morgonen; Att klippa naglarna.
Kommentarer
Trackback
