pertheman

För er äkta vänner som följt min blogg så vet ni att Gud har en tendens att försöka sätta stopp för mej varje gång jag gör något utöver min vanliga vardag. Jag var fullt installt på att bilen skulle krajja på väg ner till Kristianstad men den färden gick utan problem. Resan hem igen var en annan femma.

Gick och lade mej tidigt igår så jag skulle upp runt 08 idag och komma iväg tidigt. Fail nr1: Vakna 10. Resultatet av fail nr1 var också att jag och Marra inte hade tid att käka frukostbuffé på stan. Jag sa adjö till Martin, tog mitt pick och pack och började gå till bilen. Fjärrlåset funkar inte och jag antar att batteriet i skiten är dött. Stoppar in all packning i bilen, kör in en cd-skiva och startar bilen. Eller inte... Batteriet är dött. Det var därför fjärrlåset inte funkade btw. Så Gud har alltså dragit ur mitt bilbatteri. KUK tänkte jag och blev stressad och arg. Fick snopet gå tillbaka till Martin, ta hans bil för att köpa startkablar och fixa skiten. En erfarenhet rikare men jävlar vilken kukig start på dagen.

Utöver det var det inte så jävla mycket faktiskt men det var jättetråkigt. Nu är jag hemma, nyduschad, väntar på att pizzan ska bli klar i ugnen, lyssnar på musik och är allmänt nöjd med tillvaron. Borta bra men hemma bäst