En berättelse från livet som Per
Att finna gud
Det var sommar och livet var underbart. Solen sken och vart man än gick luktade det grillad mat. I en säng låg Per och sov. Per var otroligt välbyggd. Många av hans jämngamla liknade honom med en ung Magnus Samuelsson. Han hade långt blont vågigt hår och hans händer gav intrycket av att personen dom satt på visste vad han gjorde. Här har vi en kille som vet hur det ska gå till brukade folk tänka när dom såg honom. Han gick oftast klädd i kamouflage-byxor, och en vit tanktop. Han hade alltid solglasögon. Även inomhus.
Per hade tillbringat större delen av sommaren i hans föräldrars sommarstuga. Stugan låg på en ö utanför Sundsvall och var en riktig sommaridyll. Stugan låg bara en kort promenad från stranden och han hade några av sina bästa vänner i närheten. En stor gräsmatta bred ut sig utanför stugan och på den stod en mindre gäststuga som Per fick ha för sig själv. Inte för sig själv kanske eftersom han trots allt inte ägde den, men inte heller som gäst då han faktiskt tillhörde familjen som ägde stugan som hade en gäststuga. Vanligtvis var det inte gäster som fick använda den heller utan det var snarare folk på ön som blivit bjudna på middag för att dricka en snaps eller två för mycket och i slutändan fick omhändertas och inkvartas i den. Hur som helst så var det (tillfälligt) här Per fick bo.
Han hade just vaknat och tagit sina stapplande steg på den daggblöta gräsmattan bort mot trädet där han skapat sin morgonritual som bestod av att kissa och försöka att inte halka samtidigt som han försökte peta bort gruset ur hans ögon. Det gick oftast bra och så även denna gång. Nästa stopp på hans morgonritual var att gå in i vad jag från och med nu kommer kalla 'storstugan' för att för att få tag i något ätbart. Oftast blev det sötade flingor, något han aldrig fick äta hemma utan det var något hans mamma tyckt vara lite speciellt, precis som att vara stugan var. Så om man var i stugan fick man vissa förmåner. Sötade flingor och en gäststuga t.ex. Man fick dessvärre nöja sig med de 2½ kanalerna som TV kunde visa. Jag skriver ½ för oftast fungerade bara två men hade man tur kunde man få se på finska nyheter. Per tyckte egentligen inte alls att det här var tur. Hans pappa gillade nämligen att se på när en herre i en kostym hämtad från sovjet läste upp nyheter på ett språk han inte förstod på en brusig bild. Per hade av någon anledning skapat ännu en ritual på morgnarna. Han brukade titta på barn-TV utan att han tyckte om det. Det här var hans humor. Att se på något han tyckte var uruselt varje dag en hel sommar. Det kanske hade varit en aning roligt om han berättat för någon om hur han brukade se dåliga program, men det gjorde han inte. Hade han gjort det kanske han inte skulle haft någon att berätta hans andra humoristiska upptåg till i framtiden. Det spelar ändå ingen roll tyckte Per. Han skulle ändå frysa ner sig så fort teknologin var redo. Han plan var att upptinas efter framtiden. Han hade aldrig gillat begreppet "framtiden". Han hade tyckt att det lät som att han skullse behöva göra något då. Ha jobb och sånt, så hans plan var helt enkelt att skippa framtiden genom att upptinas så fort framtiden var över.
Lite senare samma dag ringde telefonen och Per svarade. Det var Oskar, Pers barndomsvän som också bodde på ön. Oskar var ett år yngre än Per men var längre och såg äldre ut. Deras föräldrar hade växt upp tillsammans och rent naturligt hade Oskar och Per också gjort det. Oskar var en trevlig kille tyckte Per. Han var en sån där som skrattade åt allt Per sa oavsett om det var skämt eller inte. Mest bara för att han trodde att Per ville att han skulle skratta. Han hade hört talas om en fest som han ville gå på senare samma dag. Per valde att följa med. För att se bra ut till festen skulle Per klippa sig hade han tänkt. Sen tänkte han nog inte så mycket mer för rätt vad det var hade han låtit hans pappa klippa honom. Inte hela världen kanske du tänker men då vet du nog inte att Pers pappa hanterar en sax på samma sätt som han hanterar en häcksax. Faktum är att hans pappa hanterar en häcksax på ett föredömligt sätt egentligen. Problemet är väl kanske att pappan inte hade någon som helst koll på hur en frisyr skulle skapas. Det kommer förmodligen för att han i princip var helt kal på skallen och inte hade haft någon erfarenhet av frisyrer de senaste 15 åren. Hur som helst blev Per högst missnöjd med fars prestation och i ett desperat (och någon naivt) försök att få ett hår som inte såg ut som ett fågelbo att att få någon som helst symetri bad han sin pappa att snagga håret på honom. Problemet med det här förslaget var att Pers pappa hanterade en hårtrimmer som han hanterade en slipmaskin. Pers far var jättebra med slipmaskiner men eftersom en slipmaskin fungerar på ett helt annat sätt än en hårtrimmer så blev resultatet ett snaggat hår med längdojämnheter på mellan 1 och 4mm lite här och där. Per var fortfarande inte nöjd.
Det var inte långt kvar till festen och Per hade sprungit omkring mellan gäststugan, storstugan och skogen för att leta efter sin keps men det var spårlöst försvunnen. -Den här då? hörde han sin pappa ropa. Per spanade bort mot andra sidan gräsmattan mot storstugan där hans pappa viftade med något i handen. Det tog ett par sekunder innan han såg vad det var. Det var en cowboyhatt hans pappa köpt under en kort stunds förvirring på ett tivoli. Själva hatten var inte så ful men det var inte något man tog på sig som 15-årig kille. Speciellt inte när man skulle på fest. Speciellt inte på en fest där det förmodligen fanns personer av det andra könet man ville imponera på. I desperation försökte Per övertala sig själv att han kanske kan komma undan med det om han propsar på att det är en sorts practical joke.
I slitna jeans, huvtröja och en lite för stor cowboyhatt började han gå för att möta upp Oskar. Det var fortfarande ljust ute och han såg Oskar stå vid en korsning och vänta. Redan på långt håll kunde han se flinet. Oskar tyckte visst att cowboyhatten var hemskt rolig. Så länge den satt på någon annans huvud. T.ex Pers huvud. De började gå mot festen samtidigt som de öppnade varsin öl. Ju närmre de kom festen, desto mer ångest fick Per över hans förbannade cowboyhatt. Han började snabbt spåna på en plan. En plan att undvika att behöva gå på fest i sin pappas cowboyhatt. Han hade det! "Vi måste ju ha cigg!" skrek han och Oskar såg lite fundersam ut. Ingen av dem rökte varken till vardags eller fest. "Vi drar på Statoil och köper cigg sen tar vi taxi tillbaka!" sa Per med total övertygelse i rösten. Oskar var en kille som inte ifrågasatte saker så värst mycket utan oftast gick han med på vad som än föreslogs och så även den här gången. Pers hopp var att han skulle kunna köpa en keps på Statoil. Statoil sålde förvisso inga kepsar och Per visste om det men valde att glömma bort det. Han ville bara bort från festen och den oundvikliga förnedring den innebar.
Efter bara någon minuts promenerande hörde de en bil tuta. De vände sig om och såg att det faktiskt inte var en bil. Det var något mycket värre. Det var en EPA-traktor som kördes av en gemensam vän. Vän, så som i att EPA-traktor-föraren ville gärna vara vän med Per och Oskar medan Per och Oskar helt ville unvika EPA-traktor-föraren helt och hållet. De gjorde som de alltig gjorde med den här killen. De utnyttjade honom genom att få skjuts till Statoil. Per kände sig nöjd med situationen. Inte nog med att han fick unvika festen ett tag till och dessutom fått skjuts till Station så hade EPA-killen inte sagt ett ord om hans hatt. Förmodligen för att EPA-killen så gärna ville vara hans kompis.
De blev avsläppta på Statoil och gick in i butiken. Per spanade runt efter en keps han visste inte fanns att köpa där. Utan att tänka sig för gick han fram till kassan för att köpa cigaretter. Det han inte tänkt på var att han var 15 och såg ut som 13. Så nu stod de där, på Statoil. Utan något egentligen ärende. Per kände sig dum men Oskar verkade inte bry sig ett dugg utan stod och petade på något klistermärke som lossnat från en banan som legat framme aldelens för länge.
Resan mot festen fortsatte i en taxi. Per kände åter igen ångesten krypa fram. Han ville inte bli sedd i den förbannade cowboyhatten men han kunde inte komma på något rimligt sätt att undvika festen på. Han funderade på att fejka sin egen död men det lät omständigt. Inte nog med att han var tvungen att göra det i en taxi, han skulle också vara tvungen att leva med konsekvenserna. Bygga ett nytt liv från start. Ett liv där sötade frukostflingor och finska nyheter inte skulle ingå. Han insåg att han inte hade någon utväg och började inse verklighetens irriterande faktum. Han skulle inte komma undan.
De klev ur taxin som Oskar så vänligt betalade och tittade upp mot huset där festen skulle vara. De skulle varit här runt 45 minuter tidigare men tack vare Statoil-planen hade det tagit lite längre tid än förväntat. Det var vänner till Pers föräldrar som ägde huset och de hade en son som var i samma bekantskapskrets som Per. Han hade varit här flera gånger förut. Grusvägen upp till dörren kändes olidligt lång. Han blev förvånad då han inte hörde någon musik spelas och när han sedan kollade mot fönstren såg det väldigt folktomt ut. De öppnade och gick in utan att ringa på dörren med systemkassarna i händerna tittade de sig omkring. "Hallå vi är här nu" skrek Oskar. "Jag är också här" sa en man som kom ut från vardagsrummet. Per insåg direkt vem det var. Det var Gud. "Snygg hatt förresten" sa Gud och hånlog mot Per. Per tittade ner i marken och mumlade något. Per och Gud hade inte träffats sen Per var liten. Det var när Per lite skämtsamt bett till Gud att få träffa Pamela Anderson som Gud tittat fram och berättat att Pam var upptagen just då. Hon var visst på någon resa för att rädda något utrotningshotat djur som Gud själv hotat att utrota när han först skapat det enbart för att bli biten sekunden senare. Gud, som allvetande borde ha förutsett att han skulle bli biten men hade alltid skyllt på att han var upptagen med att tänka på ett ord i ett korsord han hade fastnat på tidigare samma dag. Är man allvetande borde man kunna lösa ett korsord tyckte Per.
Gud sträckte fram ena handen och Per började spegla Guds rörelse för att till slut få fullborda ett handslag. Både Per och Gud tyckte att det blev pinsamt när Guds arm stannade halvvägs och hans knutna näven öppnades. Där låg två tabletter. En blå och en röd. "Gud så pinsamt" tänkte Per. "Missbruka inte Herrens namn" hörde han Gud säga men utan att låta Per svara så förklarade han att Per fick välja en av tabletterna. Tar han den blå tabletten så kommer allt bara ha varit en dröm. Han skulle vakna utan att minnas något av den här allt för pinsamma dagen, men väljer han den röda tabletten skulle han få uppleva en helt ny värld vid Guds sida. Per tvekade inte en sekund. Snabb som en gös greppade han tag i den blå tabletten och svalde den tillsammans med hans, numera, ljumna öl.
Han hörde fågelkvitter och kände solens värme över hans ansikte. Han öppnade ögonen och tittade sig omkring. Han såg något bekant i ögonvrån och innan han hunnit fästa blicken på föremålet insåg han vad det var. Det var hattjäveln.
/Din uggla i mossen - Per Nilsson
Det var sommar och livet var underbart. Solen sken och vart man än gick luktade det grillad mat. I en säng låg Per och sov. Per var otroligt välbyggd. Många av hans jämngamla liknade honom med en ung Magnus Samuelsson. Han hade långt blont vågigt hår och hans händer gav intrycket av att personen dom satt på visste vad han gjorde. Här har vi en kille som vet hur det ska gå till brukade folk tänka när dom såg honom. Han gick oftast klädd i kamouflage-byxor, och en vit tanktop. Han hade alltid solglasögon. Även inomhus.
Per hade tillbringat större delen av sommaren i hans föräldrars sommarstuga. Stugan låg på en ö utanför Sundsvall och var en riktig sommaridyll. Stugan låg bara en kort promenad från stranden och han hade några av sina bästa vänner i närheten. En stor gräsmatta bred ut sig utanför stugan och på den stod en mindre gäststuga som Per fick ha för sig själv. Inte för sig själv kanske eftersom han trots allt inte ägde den, men inte heller som gäst då han faktiskt tillhörde familjen som ägde stugan som hade en gäststuga. Vanligtvis var det inte gäster som fick använda den heller utan det var snarare folk på ön som blivit bjudna på middag för att dricka en snaps eller två för mycket och i slutändan fick omhändertas och inkvartas i den. Hur som helst så var det (tillfälligt) här Per fick bo.
Han hade just vaknat och tagit sina stapplande steg på den daggblöta gräsmattan bort mot trädet där han skapat sin morgonritual som bestod av att kissa och försöka att inte halka samtidigt som han försökte peta bort gruset ur hans ögon. Det gick oftast bra och så även denna gång. Nästa stopp på hans morgonritual var att gå in i vad jag från och med nu kommer kalla 'storstugan' för att för att få tag i något ätbart. Oftast blev det sötade flingor, något han aldrig fick äta hemma utan det var något hans mamma tyckt vara lite speciellt, precis som att vara stugan var. Så om man var i stugan fick man vissa förmåner. Sötade flingor och en gäststuga t.ex. Man fick dessvärre nöja sig med de 2½ kanalerna som TV kunde visa. Jag skriver ½ för oftast fungerade bara två men hade man tur kunde man få se på finska nyheter. Per tyckte egentligen inte alls att det här var tur. Hans pappa gillade nämligen att se på när en herre i en kostym hämtad från sovjet läste upp nyheter på ett språk han inte förstod på en brusig bild. Per hade av någon anledning skapat ännu en ritual på morgnarna. Han brukade titta på barn-TV utan att han tyckte om det. Det här var hans humor. Att se på något han tyckte var uruselt varje dag en hel sommar. Det kanske hade varit en aning roligt om han berättat för någon om hur han brukade se dåliga program, men det gjorde han inte. Hade han gjort det kanske han inte skulle haft någon att berätta hans andra humoristiska upptåg till i framtiden. Det spelar ändå ingen roll tyckte Per. Han skulle ändå frysa ner sig så fort teknologin var redo. Han plan var att upptinas efter framtiden. Han hade aldrig gillat begreppet "framtiden". Han hade tyckt att det lät som att han skullse behöva göra något då. Ha jobb och sånt, så hans plan var helt enkelt att skippa framtiden genom att upptinas så fort framtiden var över.
Lite senare samma dag ringde telefonen och Per svarade. Det var Oskar, Pers barndomsvän som också bodde på ön. Oskar var ett år yngre än Per men var längre och såg äldre ut. Deras föräldrar hade växt upp tillsammans och rent naturligt hade Oskar och Per också gjort det. Oskar var en trevlig kille tyckte Per. Han var en sån där som skrattade åt allt Per sa oavsett om det var skämt eller inte. Mest bara för att han trodde att Per ville att han skulle skratta. Han hade hört talas om en fest som han ville gå på senare samma dag. Per valde att följa med. För att se bra ut till festen skulle Per klippa sig hade han tänkt. Sen tänkte han nog inte så mycket mer för rätt vad det var hade han låtit hans pappa klippa honom. Inte hela världen kanske du tänker men då vet du nog inte att Pers pappa hanterar en sax på samma sätt som han hanterar en häcksax. Faktum är att hans pappa hanterar en häcksax på ett föredömligt sätt egentligen. Problemet är väl kanske att pappan inte hade någon som helst koll på hur en frisyr skulle skapas. Det kommer förmodligen för att han i princip var helt kal på skallen och inte hade haft någon erfarenhet av frisyrer de senaste 15 åren. Hur som helst blev Per högst missnöjd med fars prestation och i ett desperat (och någon naivt) försök att få ett hår som inte såg ut som ett fågelbo att att få någon som helst symetri bad han sin pappa att snagga håret på honom. Problemet med det här förslaget var att Pers pappa hanterade en hårtrimmer som han hanterade en slipmaskin. Pers far var jättebra med slipmaskiner men eftersom en slipmaskin fungerar på ett helt annat sätt än en hårtrimmer så blev resultatet ett snaggat hår med längdojämnheter på mellan 1 och 4mm lite här och där. Per var fortfarande inte nöjd.
Det var inte långt kvar till festen och Per hade sprungit omkring mellan gäststugan, storstugan och skogen för att leta efter sin keps men det var spårlöst försvunnen. -Den här då? hörde han sin pappa ropa. Per spanade bort mot andra sidan gräsmattan mot storstugan där hans pappa viftade med något i handen. Det tog ett par sekunder innan han såg vad det var. Det var en cowboyhatt hans pappa köpt under en kort stunds förvirring på ett tivoli. Själva hatten var inte så ful men det var inte något man tog på sig som 15-årig kille. Speciellt inte när man skulle på fest. Speciellt inte på en fest där det förmodligen fanns personer av det andra könet man ville imponera på. I desperation försökte Per övertala sig själv att han kanske kan komma undan med det om han propsar på att det är en sorts practical joke.
I slitna jeans, huvtröja och en lite för stor cowboyhatt började han gå för att möta upp Oskar. Det var fortfarande ljust ute och han såg Oskar stå vid en korsning och vänta. Redan på långt håll kunde han se flinet. Oskar tyckte visst att cowboyhatten var hemskt rolig. Så länge den satt på någon annans huvud. T.ex Pers huvud. De började gå mot festen samtidigt som de öppnade varsin öl. Ju närmre de kom festen, desto mer ångest fick Per över hans förbannade cowboyhatt. Han började snabbt spåna på en plan. En plan att undvika att behöva gå på fest i sin pappas cowboyhatt. Han hade det! "Vi måste ju ha cigg!" skrek han och Oskar såg lite fundersam ut. Ingen av dem rökte varken till vardags eller fest. "Vi drar på Statoil och köper cigg sen tar vi taxi tillbaka!" sa Per med total övertygelse i rösten. Oskar var en kille som inte ifrågasatte saker så värst mycket utan oftast gick han med på vad som än föreslogs och så även den här gången. Pers hopp var att han skulle kunna köpa en keps på Statoil. Statoil sålde förvisso inga kepsar och Per visste om det men valde att glömma bort det. Han ville bara bort från festen och den oundvikliga förnedring den innebar.
Efter bara någon minuts promenerande hörde de en bil tuta. De vände sig om och såg att det faktiskt inte var en bil. Det var något mycket värre. Det var en EPA-traktor som kördes av en gemensam vän. Vän, så som i att EPA-traktor-föraren ville gärna vara vän med Per och Oskar medan Per och Oskar helt ville unvika EPA-traktor-föraren helt och hållet. De gjorde som de alltig gjorde med den här killen. De utnyttjade honom genom att få skjuts till Statoil. Per kände sig nöjd med situationen. Inte nog med att han fick unvika festen ett tag till och dessutom fått skjuts till Station så hade EPA-killen inte sagt ett ord om hans hatt. Förmodligen för att EPA-killen så gärna ville vara hans kompis.
De blev avsläppta på Statoil och gick in i butiken. Per spanade runt efter en keps han visste inte fanns att köpa där. Utan att tänka sig för gick han fram till kassan för att köpa cigaretter. Det han inte tänkt på var att han var 15 och såg ut som 13. Så nu stod de där, på Statoil. Utan något egentligen ärende. Per kände sig dum men Oskar verkade inte bry sig ett dugg utan stod och petade på något klistermärke som lossnat från en banan som legat framme aldelens för länge.
Resan mot festen fortsatte i en taxi. Per kände åter igen ångesten krypa fram. Han ville inte bli sedd i den förbannade cowboyhatten men han kunde inte komma på något rimligt sätt att undvika festen på. Han funderade på att fejka sin egen död men det lät omständigt. Inte nog med att han var tvungen att göra det i en taxi, han skulle också vara tvungen att leva med konsekvenserna. Bygga ett nytt liv från start. Ett liv där sötade frukostflingor och finska nyheter inte skulle ingå. Han insåg att han inte hade någon utväg och började inse verklighetens irriterande faktum. Han skulle inte komma undan.
De klev ur taxin som Oskar så vänligt betalade och tittade upp mot huset där festen skulle vara. De skulle varit här runt 45 minuter tidigare men tack vare Statoil-planen hade det tagit lite längre tid än förväntat. Det var vänner till Pers föräldrar som ägde huset och de hade en son som var i samma bekantskapskrets som Per. Han hade varit här flera gånger förut. Grusvägen upp till dörren kändes olidligt lång. Han blev förvånad då han inte hörde någon musik spelas och när han sedan kollade mot fönstren såg det väldigt folktomt ut. De öppnade och gick in utan att ringa på dörren med systemkassarna i händerna tittade de sig omkring. "Hallå vi är här nu" skrek Oskar. "Jag är också här" sa en man som kom ut från vardagsrummet. Per insåg direkt vem det var. Det var Gud. "Snygg hatt förresten" sa Gud och hånlog mot Per. Per tittade ner i marken och mumlade något. Per och Gud hade inte träffats sen Per var liten. Det var när Per lite skämtsamt bett till Gud att få träffa Pamela Anderson som Gud tittat fram och berättat att Pam var upptagen just då. Hon var visst på någon resa för att rädda något utrotningshotat djur som Gud själv hotat att utrota när han först skapat det enbart för att bli biten sekunden senare. Gud, som allvetande borde ha förutsett att han skulle bli biten men hade alltid skyllt på att han var upptagen med att tänka på ett ord i ett korsord han hade fastnat på tidigare samma dag. Är man allvetande borde man kunna lösa ett korsord tyckte Per.
Gud sträckte fram ena handen och Per började spegla Guds rörelse för att till slut få fullborda ett handslag. Både Per och Gud tyckte att det blev pinsamt när Guds arm stannade halvvägs och hans knutna näven öppnades. Där låg två tabletter. En blå och en röd. "Gud så pinsamt" tänkte Per. "Missbruka inte Herrens namn" hörde han Gud säga men utan att låta Per svara så förklarade han att Per fick välja en av tabletterna. Tar han den blå tabletten så kommer allt bara ha varit en dröm. Han skulle vakna utan att minnas något av den här allt för pinsamma dagen, men väljer han den röda tabletten skulle han få uppleva en helt ny värld vid Guds sida. Per tvekade inte en sekund. Snabb som en gös greppade han tag i den blå tabletten och svalde den tillsammans med hans, numera, ljumna öl.
Han hörde fågelkvitter och kände solens värme över hans ansikte. Han öppnade ögonen och tittade sig omkring. Han såg något bekant i ögonvrån och innan han hunnit fästa blicken på föremålet insåg han vad det var. Det var hattjäveln.
/Din uggla i mossen - Per Nilsson
Kommentarer
Postat av: Malla
troru serris att nån ids läsa det här?
Postat av: IDDE
haha det där va kult
Trackback
