pertheman

Hjesnansa

Jag tror jag kan ha fått en ny superkraft. Att överföra tankar och eller läsa tankar.

Bevis 1: En halvtimme innan vi skulle öppna paket nämde jag att jag inte hade någon nyckel till stugan. Jag fick en nyckel till stugan i ett paket (LOL?)

Bevis 2: När mina päron frågade om jag önskade mig något innan jul så sa jag nej. Sista 5 dagarna innan jul kom jag på att jag faktiskt önskade mig acrylfärger och tillbehör men nämde det aldrig till dom. Jag fick acrylfärger och tillbehör.

Jag är ett med kosmos.

---

Jag har börjat småmåla lite och inser att det inte alls blir som jag vill. Det är ju kukjobbigt att måla på duk. Fibrerna i duken fuckar ju upp penseldragen. Vem kom på det här systemet egentligen?

Nu ska jag bajsa och sen ska jag nog sova igen. Hje åd

Gårdagen. Pre jul. Fredag. Kalla det vad ni vill men faktum är att det var en väldigt speciell dag. En speciell dag för att vi fick tag på en fin hatt.

Det var runt 19 som jag, Denny och Chrille åkte till CG (city gross för er ocoola) för att handla allt som behövs för en tacofredag (shoutout till Sjöbergs). Vid tacohyllan fick jag syn på en sombrero som CG hade lagt högst upp som dekoration. Jag nämnde att vi kanske borde köpa den men Chrille kom på en bättre idé. Han sa till Denny-kun att om Denny-kun tog på sig hatten, gick ut förbi kassörskan och sa "Hola seniorita" så skulle han få hundra spänn. Det tog typ 2 sekunder innan Denny var övertygad om hur bra planen var och nog fan utförde han uppdraget.


Denny med hundralappen i handen. Chrille tog det här fotot medan jag skämdes och svettades en bit bort


För Chrille handlade kvällen mest om manskroppar. Han spenderade ca 30% av tiden med att prata om, eller titta på sina egna muskler, och resterande tid handlade om att kommentera kroppen på huvudrollsinnehavaren i filmen vi såg.


Jag var glad.

Vi bestämde oss att hatten inte tillhörde Denny utan hela gruppen så vi ska försöka ha delad hattid nu. 2 dagar i taget får man ha den

Hejsan. Var som vanligt hos mina enda kompisar (min bror och hans tjej) igår. Tragiskt, jag vet. Hur som helst så skulle vi göra julkarras hela kvällen. Det tog typ 45 minuter sen var vi klara och godisarna blev ingen succé heller. Med brist på annat att göra så började vi laga mat. Matlagnigen fördelades såhär: Per ansvarade över klyftpotatisen, Olle över bea-såsen och Erikon fick steka köttet. Resultatet: Bean ballade ur och blev dålig, köttet var en aning segt och för rått och klyftpärorna blev delicious. Jag är superbra på att hantera potatis.

I vanlig ordning spenderade jag 90% av tiden där med att irritera Erikon eller Ollon. Dom gillar det tror jag

Tänkte att ni beundrare ville veta hur skolan gick och svaret är att jag bet ihop och gjorde klar engelskan och därmed är alla kurser avklarade.

Matte A: G
Engelska B: VG
Svenska A: VG

Hade utan problem kunnat få högre betyg i alla kurser men det kändes meningslöst att anstränga sig. Ni förstår säkert.

Får se vad jag ska göra framöver

---

Jo, jag bokade tvättid tills idag då jag var inne på sista kalsongerna (standard att vänta så länga som möjligt). Idag när jag plockat ihop tvätten och gick ner i tvättstugan och låste upp dörren till tvättisen så möttes jag av en förvånad tant. Datumvisaren på min klocka gick visst en dag fel så jag hade visst bokat tvättid igår.

Inget annat att göra än att köpa nya kallingar... (Nej, jag kan inte tvätta för hand)

Att finna gud

Det var sommar och livet var underbart. Solen sken och vart man än gick luktade det grillad mat. I en säng låg Per och sov. Per var otroligt välbyggd. Många av hans jämngamla liknade honom med en ung Magnus Samuelsson. Han hade långt blont vågigt hår och hans händer gav intrycket av att personen dom satt på visste vad han gjorde. Här har vi en kille som vet hur det ska gå till brukade folk tänka när dom såg honom. Han gick oftast klädd i kamouflage-byxor, och en vit tanktop. Han hade alltid solglasögon. Även inomhus.

Per hade tillbringat större delen av sommaren i hans föräldrars sommarstuga. Stugan låg på en ö utanför Sundsvall och var en riktig sommaridyll. Stugan låg bara en kort promenad från stranden och han hade några av sina bästa vänner i närheten. En stor gräsmatta bred ut sig utanför stugan och på den stod en mindre gäststuga som Per fick ha för sig själv. Inte för sig själv kanske eftersom han trots allt inte ägde den, men inte heller som gäst då han faktiskt tillhörde familjen som ägde stugan som hade en gäststuga. Vanligtvis var det inte gäster som fick använda den heller utan det var snarare folk på ön som blivit bjudna på middag för att dricka en snaps eller två för mycket och i slutändan fick omhändertas och inkvartas i den. Hur som helst så var det (tillfälligt) här Per fick bo.

Han hade just vaknat och tagit sina stapplande steg på den daggblöta gräsmattan bort mot trädet där han skapat sin morgonritual som bestod av att kissa och försöka att inte halka samtidigt som han försökte peta bort gruset ur hans ögon. Det gick oftast bra och så även denna gång. Nästa stopp på hans morgonritual var att gå in i vad jag från och med nu kommer kalla 'storstugan' för att för att få tag i något ätbart. Oftast blev det sötade flingor, något han aldrig fick äta hemma utan det var något hans mamma tyckt vara lite speciellt, precis som att vara stugan var. Så om man var i stugan fick man vissa förmåner. Sötade flingor och en gäststuga t.ex. Man fick dessvärre nöja sig med de 2½ kanalerna som TV kunde visa. Jag skriver ½ för oftast fungerade bara två men hade man tur kunde man få se på finska nyheter. Per tyckte egentligen inte alls att det här var tur. Hans pappa gillade nämligen att se på när en herre i en kostym hämtad från sovjet läste upp nyheter på ett språk han inte förstod på en brusig bild. Per hade av någon anledning skapat ännu en ritual på morgnarna. Han brukade titta på barn-TV utan att han tyckte om det. Det här var hans humor. Att se på något han tyckte var uruselt varje dag en hel sommar. Det kanske hade varit en aning roligt om han berättat för någon om hur han brukade se dåliga program, men det gjorde han inte. Hade han gjort det kanske han inte skulle haft någon att berätta hans andra humoristiska upptåg till i framtiden. Det spelar ändå ingen roll tyckte Per. Han skulle ändå frysa ner sig så fort teknologin var redo. Han plan var att upptinas efter framtiden. Han hade aldrig gillat begreppet "framtiden". Han hade tyckt att det lät som att han skullse behöva göra något då. Ha jobb och sånt, så hans plan var helt enkelt att skippa framtiden genom att upptinas så fort framtiden var över.

Lite senare samma dag ringde telefonen och Per svarade. Det var Oskar, Pers barndomsvän som också bodde på ön. Oskar var ett år yngre än Per men var längre och såg äldre ut. Deras föräldrar hade växt upp tillsammans och rent naturligt hade Oskar och Per också gjort det. Oskar var en trevlig kille tyckte Per. Han var en sån där som skrattade åt allt Per sa oavsett om det var skämt eller inte. Mest bara för att han trodde att Per ville att han skulle skratta.  Han hade hört talas om en fest som han ville gå på senare samma dag. Per valde att följa med. För att se bra ut till festen skulle Per klippa sig hade han tänkt. Sen tänkte han nog inte så mycket mer för rätt vad det var hade han låtit hans pappa klippa honom. Inte hela världen kanske du tänker men då vet du nog inte att Pers pappa hanterar en sax på samma sätt som han hanterar en häcksax. Faktum är att hans pappa hanterar en häcksax på ett föredömligt sätt egentligen. Problemet är väl kanske att pappan inte hade någon som helst koll på hur en frisyr skulle skapas. Det kommer förmodligen för att han i princip var helt kal på skallen och inte hade haft någon erfarenhet av frisyrer de senaste 15 åren. Hur som helst blev Per högst missnöjd med fars prestation och i ett desperat (och någon naivt) försök att få ett hår som inte såg ut som ett fågelbo att att få någon som helst symetri bad han sin pappa att snagga håret på honom. Problemet med det här förslaget var att Pers pappa hanterade en hårtrimmer som han hanterade en slipmaskin. Pers far var jättebra med slipmaskiner men eftersom en slipmaskin fungerar på ett helt annat sätt än en hårtrimmer så blev resultatet ett snaggat hår med längdojämnheter på mellan 1 och 4mm lite här och där. Per var fortfarande inte nöjd.

Det var inte långt kvar till festen och Per hade sprungit omkring mellan gäststugan, storstugan och skogen för att leta efter sin keps men det var spårlöst försvunnen. -Den här då? hörde han sin pappa ropa. Per spanade bort mot andra sidan gräsmattan mot storstugan där hans pappa viftade med något i handen. Det tog ett par sekunder innan han såg vad det var. Det var en cowboyhatt hans pappa köpt under en kort stunds förvirring på ett tivoli. Själva hatten var inte så ful men det var inte något man tog på sig som 15-årig kille. Speciellt inte när man skulle på fest. Speciellt inte på en fest där det förmodligen fanns personer av det andra könet man ville imponera på. I desperation försökte Per övertala sig själv att han kanske kan komma undan med det om han propsar på att det är en sorts practical joke.

I slitna jeans, huvtröja och en lite för stor cowboyhatt började han gå för att möta upp Oskar. Det var fortfarande ljust ute och han såg Oskar stå vid en korsning och vänta. Redan på långt håll kunde han se flinet. Oskar tyckte visst att cowboyhatten var hemskt rolig. Så länge den satt på någon annans huvud. T.ex Pers huvud. De började gå mot festen samtidigt som de öppnade varsin öl. Ju närmre de kom festen, desto mer ångest fick Per över hans förbannade cowboyhatt. Han började snabbt spåna på en plan. En plan att undvika att behöva gå på fest i sin pappas cowboyhatt. Han hade det! "Vi måste ju ha cigg!" skrek han och Oskar såg lite fundersam ut. Ingen av dem rökte varken till vardags eller fest. "Vi drar på Statoil och köper cigg sen tar vi taxi tillbaka!" sa Per med total övertygelse i rösten. Oskar var en kille som inte ifrågasatte saker så värst mycket utan oftast gick han med på vad som än föreslogs och så även den här gången. Pers hopp var att han skulle kunna köpa en keps på Statoil. Statoil sålde förvisso inga kepsar och Per visste om det men valde att glömma bort det. Han ville bara bort från festen och den oundvikliga förnedring den innebar.

Efter bara någon minuts promenerande hörde de en bil tuta. De vände sig om och såg att det faktiskt inte var en bil. Det var något mycket värre. Det var en EPA-traktor som kördes av en gemensam vän. Vän, så som i att EPA-traktor-föraren ville gärna vara vän med Per och Oskar medan Per och Oskar helt ville unvika EPA-traktor-föraren helt och hållet. De gjorde som de alltig gjorde med den här killen. De utnyttjade honom genom att få skjuts till Statoil. Per kände sig nöjd med situationen. Inte nog med att han fick unvika festen ett tag till och dessutom fått skjuts till Station så hade EPA-killen inte sagt ett ord om hans hatt. Förmodligen för att EPA-killen så gärna ville vara hans kompis.
De blev avsläppta på Statoil och gick in i butiken. Per spanade runt efter en keps han visste inte fanns att köpa där. Utan att tänka sig för gick han fram till kassan för att köpa cigaretter. Det han inte tänkt på var att han var 15 och såg ut som 13. Så nu stod de där, på Statoil. Utan något egentligen ärende. Per kände sig dum men Oskar verkade inte bry sig ett dugg utan stod och petade på något klistermärke som lossnat från en banan som legat framme aldelens för länge.

Resan mot festen fortsatte i en taxi. Per kände åter igen ångesten krypa fram. Han ville inte bli sedd i den förbannade cowboyhatten men han kunde inte komma på något rimligt sätt att undvika festen på. Han funderade på att fejka sin egen död men det lät omständigt. Inte nog med att han var tvungen att göra det i en taxi, han skulle också vara tvungen att leva med konsekvenserna. Bygga ett nytt liv från start. Ett liv där sötade frukostflingor och finska nyheter inte skulle ingå. Han insåg att han inte hade någon utväg och började inse verklighetens irriterande faktum. Han skulle inte komma undan.

De klev ur taxin som Oskar så vänligt betalade och tittade upp mot huset där festen skulle vara. De skulle varit här runt 45 minuter tidigare men tack vare Statoil-planen hade det tagit lite längre tid än förväntat. Det var vänner till Pers föräldrar som ägde huset och de hade en son som var i samma bekantskapskrets som Per. Han hade varit här flera gånger förut. Grusvägen upp till dörren kändes olidligt lång. Han blev förvånad då han inte hörde någon musik spelas och när han sedan kollade mot fönstren såg det väldigt folktomt ut. De öppnade och gick in utan att ringa på dörren med systemkassarna i händerna tittade de sig omkring. "Hallå vi är här nu" skrek Oskar. "Jag är också här" sa en man som kom ut från vardagsrummet. Per insåg direkt vem det var. Det var Gud. "Snygg hatt förresten" sa Gud och hånlog mot Per. Per tittade ner i marken och mumlade något. Per och Gud hade inte träffats sen Per var liten. Det var när Per lite skämtsamt bett till Gud att få träffa Pamela Anderson som Gud tittat fram och berättat att Pam var upptagen just då. Hon var visst på någon resa för att rädda något utrotningshotat djur som Gud själv hotat att utrota när han först skapat det enbart för att bli biten sekunden senare. Gud, som allvetande borde ha förutsett att han skulle bli biten men hade alltid skyllt på att han var upptagen med att tänka på ett ord i ett korsord han hade fastnat på tidigare samma dag. Är man allvetande borde man kunna lösa ett korsord tyckte Per.

Gud sträckte fram ena handen och Per började spegla Guds rörelse för att till slut få fullborda ett handslag. Både Per och Gud tyckte att det blev pinsamt när Guds arm stannade halvvägs och hans knutna näven öppnades. Där låg två tabletter. En blå och en röd. "Gud så pinsamt" tänkte Per. "Missbruka inte Herrens namn" hörde han Gud säga men utan att låta Per svara så förklarade han att Per fick välja en av tabletterna. Tar han den blå tabletten så kommer allt bara ha varit en dröm. Han skulle vakna utan att minnas något av den här allt för pinsamma dagen, men väljer han den röda tabletten skulle han få uppleva en helt ny värld vid Guds sida. Per tvekade inte en sekund. Snabb som en gös greppade han tag i den blå tabletten och svalde den tillsammans med hans, numera, ljumna öl.

Han hörde fågelkvitter och kände solens värme över hans ansikte. Han öppnade ögonen och tittade sig omkring. Han såg något bekant i ögonvrån och innan han hunnit fästa blicken på föremålet insåg han vad det var. Det var hattjäveln.

/Din uggla i mossen - Per Nilsson

Efter att ha briljerat från början till slut i engelska B har jag en uppgift kvar. Att läsa och muntligt summera boken. Skitlätt. Om det inte hade varit för att den enda boken jag fick tag på visade sig vara jättetrög och ointressant.

Jag skrev ett mejl till min lärare och skrev att jag inte skulle göra den uppgiften och vipps gick jag från VG till IG. Jag har redan läst och redovisat en bok tidigare. Den boken redovisades i text. Men jag har gjort ett tiotal muntliga uppgifter också.

Vad är det med den här sista boken som gör att jag går från ett VG-MVG till ett IG tro? Jo det är såklart för att i betygskriterierna står det att jag måste läsa två böcker. Man kan ju tycka att någon, någonsin skulle komma på tanken att ta hänsyn till eleven. Min lärarare vet att jag är bättre på engelska än någon annan i den kursen inkl. läraren själv men ändå ska det vara omöjligt att ge mig betyg om jag inte läser den där förbannade boken.

Så vad händer då? Jo, det självklara. Jag protesterar mot skolan genom att vägra läsa den här boken och på så sätt ge mig själv ett IG. FUCK THE SYSTEM!

Fuck me.... Så jävla trött på det här. Funderar på att tröstäta chips eller tröströka cigaretter. Men då måste jag klä på mig. Jag är arg och besviken på skolnegrern och mig själv. Horfittnegerskola. Det finns två riktningar mitt liv kan gå i nu. Den ena är att bli nån sorts minister som basar över skolan så jag efter tusentals år av felande system kan jag äntligen på 10 minuter ordna så att skolan blir perfekt. Eller så skapar jag en terroristorganisation vars enda mål är att bomba sönder allt vad skola heter i Sverige tills någon får upp ögonen för vad jag sett i hela mitt liv.

Komvux Sundsvall, dina dagar på den här jorden är räknade mother fucker

<- Jag när jag är på väg att spränga skolan

Är nu klar med Matte A. Fick ett godkänt. Idiotlärare som inte fattar att jag är den bästa elev dom haft på år och dar' liksom.

Kollade på TV-serien Kjell5000 som handlar om komikern Kjell Eriksson (ni vet den där jättetråkiga fittan man hatar och önskar död?). Serien går ut på att han ska träffa sina 5000 fejsbook-fans och i första avsnittet var han i Sundsvall. Den första person han träffar var en snubbe jag ser varje gång jag är på komvux. Han är jättestor och ser ut som en typisk alnö-bo. SJUKT SAMMANTRÄFFANDE VA? Det var i princip som att jag blev känd

Hjesnask. Jag har stängt av min TV en gång på tre år. Om man inte räknar med strömavbrott osv.

Hade ASJÄVLASUPERNAJSKUL igår hos Ludde. Vi spelade Ticket to ride och tv-spel. Vi lekte med en kokosnöt också. Hej då.

De senaste två dagarna har jag börjat fundera på varför min mobil laddas så dåligt. Efter att ha laddat den hela natten var den fortfarande på 10% batteri. Jag tog tag i saken och började undersöka. Resultaten är skrämmande


Här ligger den. Oladdad och jävlig

Jag dyker in behind the scenes för att försöka lista ut vart problemet är

Jag har åter igen lyckats slå mitt eget rekord i dumhet. Tjarrå.

Vädret idag är jättetråkigt. Det var så tråkigt att jag fick klättra ut på passagerarsidan av bilen för att inte behöva gå ut i en enorm vattenpöl. En sak det här vädret har fått mig att inse är att det kanske vore en idé att äga mer än ett par skor... Eller alternativt så kanske man kan äga ett par skor som tål vatten iaf

Dagar har gått och jag har levt i kalsongläge ett tag nu. När livet går åt helvete brukar jag hitta på roliga uppdrag för att komma vidare. Den här gången blev det att sluta röka, sluta knarka pepsi och sluta med onödiga utgifter i allmänhet. Detta får mej att må ännu sämre. Nedbrytet psyke + abstinens blir jätteroligt men jag trivs med det. Hur som helst överlevde jag de värsta dagarna och har unnat mig både cigg och cola sen dess. Life goes on

Har bara nästa vecka kvar i skolan. Ska läsa en bok och skriva nån uppgift tills onsdag så är jag klar sen. Känns skönt. Sen blir det väl antagligen till att göra högskoleprovet vid nästa tillfälle.

Aja, kalsongläget och misären fortsätter. Nu blir det party med ett glas vatten.......

Ps. Gratta Malin E: http://mallaballa.blogg.se som fyller år idag

<- Hittade det här kortet hos mamma och pappa. Jag var bedårande som barn.

Olle
Erika
Per
Lagade biljäveln igår. Bensin och kemisk metall över händer och fejs. Fett kul. Plus att en motståndarbil tutade på mig i timrå.

Hej då

Det känns som att man kanske gjort sitt nu

I fredags var de tre vännerna och jag på Tandoori och käkade tillsammans en sista gång innan Sanna drar iväg till Indien i en månad. Denny ska dit om nån vecka han med för den delen.

Igår körde jag, Olle och Erika Julmustprovning. Lite konstigt eftersom jag själv inte är sådär jätteförtjust i must men det är väl drickbart.

Vi köpte några olika varianter:


Vi hann dricka 3 av de 5 vi köpt innan det blev för mycket. Blev kräkmätt av allt mustdrickande och pizzan vi klämt nån timme innan. Det slutade med att jag gjorde den klassiska "ta av sig tröjan för att inte känna sig lika mätt". Så där låg jag. På golvet i min brors lägenhet och stönade. En höjdpunkt på dagen helt enkelt.

Förresten så var det som vanligt massa gymnastik, nypande och brottning mest hela tiden.


Och idag följde jag med samma par till julskyltningen. Förstår inte varför. Så meningslöst. Visserligen är det kul att få gå och reta Erika och irritera Olle nån timme men den hade jag kunnat göra inomhus istället.
Ja just det. Det finns numera snö:


Silverbilen som kommer är dessutom Ollebolles. Sjukt att den kom med på mitt randomkort på snön

Hade nationella prov i engelska idag. Jag vann ena delen (blev klar först) men andra gick lite sämre. Kom hem efter engelskan med lite livskris-ångest-trötthet så jag gjorde som jag alltid gör när jag mår lite dåligt; sov. DET SKULLE JAG INTE HA GJORT! Jag drömde en sån jobbig dröm. Jag var på gamla sporthallen och badade med Chrille och Denny i drömmen. Jag simmade ett par längder medan de andra hade gått till kiosken och det var inte förän jag var på väg ur poolen som jag insåg att jag fortfarande hade strumpor och mössa på mig. Pinigt värre! Extra jobbigt blev det när jag skulle in till duschen och såg att det satt tre grabbar i min ålder i omklädningsrummet. För att undvika pinsamheten beslutade jag mig för att avväpna dem med ett spontant "TJENA! JAG HAR STRUMPOR PÅ MIG!". Det var fortfarande pinsamt.... Sen drömde jag att nån snubbe snott/lånat min kontorsstol + att jag åt riskakor med ostsmak.

Mår fortfarande dåligt över det här. Tror jag måste sova bort det

Jag bowlade idag med lite släkt-män. Jag var sämst men det var kul. Hej då

Idag när jag vaknade hade jag på något vis knytit ihop mig själv. Det var jättejobbigt. Det var som att jag i sömnen hade försökt krama en osynlig person jättehårt så lederna var helt stela och det gjorde ont när jag försökte knyta upp mig. Tog typ 3 minuter innan jag var lös. Det var en rolig upplevelse. Ps. på lyxfällan köpte en kärring kyämi för 12000 i månaden.

Snart blir det skola, sen blir det fredag och imorrn blir det lördag och söndag kommer efter löööördag

Vintern var på väg in. Frosten låg som ett täcke över biltaken. Inte en fågel hördes och Pers bil var svårstartad om morgnarna. Per vred om nyckeln som han gjort så många gånger förr och bilen muttrade till. Han försökte igen men bilen ville inte. På tredje försöket startade 'faanskapet' som bilen kommit att kallats. Frusen, nyvaken och hungrig började Per resan till skolan. Han visste inte vad han skulle göra på skolan idag och han visste inte heller varför han skulle dit men trots det hade han stigit upp efter för få timmars sömn. Per hade på sig sin jacka som var aningen för tunn för att få kallas vinterjacka och sin utslitna mössa. Han kände att han såg rätt ovårdad ut och han gillade det.

Väl i skolan satte han sig i vanlig ordning vid ett bord längst en vägg, inne mot ett hörn. Så långt bort från mitten av rummet som möjligt. Klassrummet var stort men det var inte nog elever där för att fylla en tredjedel av stolarna. Han gillade att vara på skolan tidigt. Inte för att han gillade skolan utan för att han gillade känslan av att vara trasig. Nyvaken, frusen och hungrig. Han tog av sig jackan men mössan lämnade han på. Istället för att börja jobba med något skolrelaterat slog han upp sitt anteckningsblock och började teckna. Han var inte dålig, men han var långt ifrån bra på det. Det var mest något han gjorde av vana. Något han gjort sedan han började i skolan vid sex års ålder.

Som han räknat med upptäckte hans handledare att han såg sysslolös ut så hon fick helt enkelt sätta honom i arbete. "Perfekt" tänkte Per och kände sig nöjd över att hans plan fungerat. Han gjorde oftast såhär. Han tyckte att det var bättre om han slapp gå till lärarinnan och fråga vad han skulle göra denna vecka utan istället fick han henne att komma till honom. De två började gå igenom Pers inlämningsuppgifter. Det var egentligen Pers favoritmoment i skolan. Att få beröm. Problemet var att i samma takt som han fick beröm så började han bli mindre och mindre seriös i skolan. Hans uppgifter blev alla skrivna mer skämtsamma och det hade börjat på gränsen till för mycket. Per visste om det här och var en aning nervös inför vad handledaren skulle säga om en uppgift han visste han kanske gått för långt med. Inga större problem men han kom till insikt att det var dags att gå tillbaka till att vara seriös.

Ett tag senare blev han inkallad till ett annat rum med två andra elever. De skulle diskutera en novell de läst tidigare under lektionen. Förutom Per var där en tjej med ett vänligt useende och en kille Per sett i sina klasser minst ett femtiotal gånger utan att göra honom säga ett ord, och lärarinnan såklart. Per visste om att lärarinnan tyckte att Per hade bra tankar, argument och åsikter och efter ett relativt stort antal muntliga diskussionsgrupper så hade han tagit för vana att ge mer utrymme till de andra eleverna så även de kunde visa sitt värde. Detta kunde vara väldigt jobbigt tyckte Per då han hela tiden var tvungen att bita sig i tungan och inte rätta dem när de hade fel. Killen sa 3-4 saker under de 30 minuter de satt där medan tjejen pratade väldigt snabbt och mycket med efter ett tag insåg Per att det var mest luft som kom ur hennes mun. Det var en sådan där som pratade bara för att ha någonting att säga. För att visa att hon minsann var engagerad och ville visa framfötterna. Per fick till slut hjälpa den här tjejen att förstå vissa saker men medan han gjorde det insåg han också att han pratade med henne på bebis-språk.

Efter skolan ringde Per sin vän David. David var en man med ett vilt utseende. Han hade ett ovårdat skägg och en minst lika ovårdad mustasch. Byxorna satt var långt ner och det var fläckar på hans t-shirt. Han var sådär avslappnad med sig själv som bara någon med ett ovårdat skägg kan vara. Per gillade David, mest för hans humor. Per ansåg att David var den roligaste personen han kände förutom Per själv då. Men när Per tänkte på det här insåg han att roliga människor brukar inte skratta åt sig själva så tanken på att han kanske var tråkig dök upp i hans huvud.

Det gick ganska många signaler innan David väl svarade i telefonen. Han mumlade något och Per insåg direkt att han väckt David. Efter bara några få sekunder bröts samtalet och Per funderade på om han förargat David med sin väckning. "Förmodligen inte" sa han för sig själv. Han ringde igen och den här gången svarade David snabbare. Samma nyvakna "Heeuuej..." fick han den här gången också. 20 sekunder senare och lunchdejten var ett faktum.

Efter att Per plockat upp den nyvakna David satte de fart mot Sibylla. David hade tjatat i någon vecka på Per om att han hade 2 för 1-kuponger på Sibylla och äntligen var det dags att få utnyttja dem. Väl framme stegade de in i den lilla restaurangen. Som vanligt var den här sortens restaurang belyst med jobbigt ljus. Det var udda färger som dekorerade rummet. Något orange glas här och någon upplyst skylt där. Ett ställe där man inte vill stanna för länge. Säkerligen en utstuderad design för att få gästerna att lämna borde snabbare. Efter att ha ätit upp maten skjutsade Per hem David igen. David skulle visst sova vidare.

Det var inte förrän han var hemma som Per insåg vad han hade glömt den här morgonen; Att klippa naglarna.

PS. Just idag funderar jag på frågor om livet.

Jag hoppas du dör ditt fetto. Du glömde lägga i min dip. Jag förlåter inte. Jag glömmer inte. Du är fan körd, nörd.